Nu har det inte bleve skrivet på några dagar, förklaringen är att jag har varit sjuk  ... och praktiskt taget sovit hela dagarna...

Men idag blev det fart på gumman! Ner i källaren och packade ihop allt som behövs till julkortsmakande, och också till kursen/myset jag ska ha med Lilleman Bus förskollärare om bara några veckor!

Das julkortsfabrik, i år på köksbordet...

Idag har det blivit 4 julkort, inte dåligt på en eftermiddag om jag får säga det själv... nu ligger det och torkar i köksfönstret, mycket glitterlim blir det!

Jag vill åka på semester... lämna Byggare Bob och alla leksaker som ständigt kilas fast under fotsulan hemma och åka någonstans där det är varmt och soligt och det finns massörer som kan ta hand om min rygg eller för den delen ovan nämnda fotsula...

Dricka bebisvänliga drinkar och softa under ett parasoll medan Lilleman Bus snällt gräver i sanden, få maten serverad på rena dukar och disken omhändertagen...

Inte behöva knö på barnet stortjock vinteroverall eller sopa trappen ren från snö... inte behöva springa sig flåssvettig med barnvagnen på blöthala vägar... inte behöva oroa sig för att nu var alla barnen sjuka på dagis igen - när blir det våran tur, och vad?

Jag vill bara vila lite... ZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZ....

Robbie Williams nya album kommer på måndag, och singeln Bodies spelas flitigt på radion. Pappa Bus satt och diggade häromdan och idag fann jag mig själv diggandes... Mamma Bus likes!

Lyssna och tyck till själv...

bilden är lånad här

Telefonen ringde förut, min jobbmobil... med fina bumbibjörnar ringsignalen - så Lilleman Bus fick spelet, började dansa runt och sjunga jättehögt Bumbibjönööööna! Hörde därför inte vad det gällde, men sedan hörde jag att de ringde från dhl och att det gällde en leverans. Bra tänkte jag, för jag har gett upp vad gäller våra döende krukväxter på jobbet och beställt plastblommor, och de skulle komma när som helst.

Vad har du beställt säger killen i örat, blommor svarar jag, nej det är från telia säger han på någon märklig dialekt -en blandning mellan skånska och norska, jaha säger jag är det inte från dhl, nej jag ringer från dialect... Då förstår ni hur grötigt han pratade!

Jag som ändå är ganska van, är gift med en skåning, bor i dalmasland med alla konstiga bydialekter som finns här, och tycker själv att jag är ganska duglig vad gäller att förstå folks dialekter...

Såklart skulle han sälja saker, en liten pc med mobilt bredband, som vi inte har någon nytta av på jobbet. Nej tack sade jag, jag handlar inte över telefon, har vi behovet så kikar vi in till en butik eller kollar in på nätet. Men han gav sig inte... då skulle vi kika på våra mobilabonnemang om det inte gick att få till dem billigare... du sade jag... jag är hemma med sonen idag och har en ledig dag, jag varken kan eller vill ta det här nu... då lägger han på - rakt i örat!

I och för sig var det skönt att bli av med honom, men lite hyfs får man väl ändå ha!!!

Urk en sån tokig morgon... det började ganska ok, lilleman vaknade visserligen klockan 5, men pappa bus gav honom frulle och satte sedan på bolibompa, så där satt han när jag klev upp...

Jag tog sockerprov och det var lite högt, men inte så konstigt eftersom jag fuskade igår kväll och svullade lite chips ;) Nu såg det bättre ut, var till och med lägre efter frukost än före...

Så i med frulle och sedan på med kläder, fick kämpa lite för att få in Lilleman i badrummet och tandborsten men med hjälp av nya Byggare Bob bildordboken så gick det som en dans. Sedan började det... nej jag vill inte... byta blöjan, ta på kläderna, gå till dagis, gå ut, ta på galonisar, gå till dagis, ta på stövlarna, ta på vantarna, gå till dagis... och jag bara orkade inte med det idag! I onsdags höll han på i 45 minuter innan mitt tålamod tog slut och jag blev ledsen, då kom han och klappade mamma på huvudet och sedan gick det bra att klä på sig.

Idag slutade det med att jag röt i åt honom att nu måste vi gå så nu tar du på kläderna punkt slut! Så fick jag klä på en stortjutande unge som INTE VILL GÅ TILL DAGIS!

Det tar ungefär 20 minuter att gå i normal promenadtakt, och nu sedan magen börjat växa så har jag sett till att vi har en halvtimme på oss, då kan vi också stanna och titta på traktor och har lite skrikmarginal när vi sedan ska gå in på förskolan. Idag hade vi 10 minuter på oss... så normal promenadtakt var ju inte att tänka på. Så vi lägger av uppför alla backar... halvvägs känner jag hur det drar i ljumsken... molar och drar... och blir jätterädd, bebisen! Fortsätter i lite minskat tempo mot förskolan och det lugnar ner sig lite.

Väl framme så vill Lilleman Bus absolut inte gå in, gaper och skriker nej jag vill inte... Så jag får till slut med honom in, tålamod tålamod. Då ska han inte ta av sig stövlarna, de åker av ändå, sedan ska han inte hänga upp jackan... mammma fölla med... ja jag går efter dig.... okej okej okej... tårarna strömmar nerför lillens kinder.

Jag går fram till kroken, hälsar på fröknarna och säger kom nu och klä av kläderna... NEJ jag vill inte apvrålar han... snälla Lilleman Bus, mamma orkar inte med det här mer kom nu å häng upp jackan... då kliver en fröken in, (tack snälla du!) och säger att han ska ta av sig jackan och hjälpa till med frukten... mamma fölla med kontrar han med... nej mamma ska gå till jobbet och vi ska vinka till henne i fönstret, säger fröken... okej säger min lille snuttunge och jag går ut och där står ett litet solsken i fönstret och vinkar till mig och kastar tusen slängpussar genom rutan.

Att det ska vara en sån kamp varje morgon... och så mycket jag vill inte och sedan när han väl är på förskolan så har han hur skoj som helst och vill helst inte följa med hem på eftermiddagen...

Nå väl, jag fortsatte nerför backen mot kontoret och var bara så himla lessen! Ensammast i hela världen och så pang... aj aj aj i bebisen... Smärtan i ljumsken var där igen och jag blev så himla rädd! Inte få värkar nu, har ju knappt gått halvvägs v.18 imorgon! Tänk vilken liten bebis det skulle vara! Jag försökte andas lugnt, in på jobbet och hämtade vatten. Nu har jag legat en stund i soffan här och vilat, så nu krampar det inte längre.

En varningssignal om att ta det lugnt... nu har jag just varit på mysigt fredagsfika med de andra företagen här i huset och känner mig inte lika lessen längre... bebisen rör sig lite då och då inne i magen och nu kan dagen börja, på ett lite lugnare sätt...

Hittade via Tant Grön till gallerrys blogg, där det är en omröstning som pågår nu fram till den 4/10... Jättesvårt att välja men jag valde denna till slut!

   Gå till gallerrys blogg och rösta du med! Priset är den bilden som du röstade på!

Började i somras att samla på trähästar, bor man i Dalarna så ska man väl ha en hästsamling värd namnet, eller hur? Så var vi på utflykt till Nusnäs för att investera i en ny sort med jättesnygg kurbits på. På vägen gjorde vi ett stopp vid Sagobyn som vi hittade av en slump. Det var jättemysigt där, massor av små hus med snickarglädje och ett fik och en loppis fanns det med. Jag gick in på loppisen och så bara hängde den där, den flygande grisen.

150 kronor stod på prislappen, inget att pruta på tyckte jag och tog med grisen till kassan. Ska du köpa den fule grisen sa farbrorn som stod där... men jag tycker om den, den har något speciellt.

Farbrorn sa att han köpt den på en gårdsloppis i Vikarbyn (nära Rättvik), och att den nog var tillverkad där på gården. Men han mindes inte vad gården hette eller var den låg. Så det är allt jag vet om min flygande gris... kanske ska ta med den till Antikrundan nästa gång de är i krokarna!

Lilleman Bus har haft så skoj med sin farmor och han har verkligen passat på att leka mycket  med henne. Vi var vid lekplatsen i lördags och hade med oss fotbollen, får mamma vara med och spela sade jag, nä... mamma sitta där sa Lilleman Bus och pekade bort mot bänken.

Och igår for hon hem med tåget, Lilleman Bus var med och vinkade av och det blev ett avsked, lite sorgligt och ledsamt... farmo... satt han i vagnen och ropade efter tåget. När vi kom hem så åt vi pannkisar och sedan sov vi middag, för första gången på nästan en hel vecka!

Sedan hade vi myskväll, bara Lilleman Bus och jag - pappa Bus var och tränade... och vi gosade en hel massa, det var som han återerövrade sin mamma efter att varit helfokuserad på farmor i flera dagar.