bilden är lånad här

Klimpen har de senaste dagarna börjat med olater när han ammar. Han bits! Utan tänder! Men ändå gör det så f-bannat ont att det inte finns ord att beskriva med!

I går morse, efter att ha knipsat tag om vårtan 3 gånger under en "mysig" amningsstund, så kände jag att det fick vara nog! Här sitter jag i soffan, spänd som en fiolsträng och njuter inte det minsta av ge mitt barn mat!

Till det kan också läggas att jag inte gjort något annat de senaste 2 veckorna, bara ammat och ammat och ammat och ändå skriker den lilla Guldklimpen och är inte nöjd och glad. Så nu är det slut tuttat!

Fick snällt plocka fram pumpen (som inte bits! :) ) och känna mig som en ko igen... När Lilleman Bus kom till världen så tog det ett tag innan han fattade galoppen så jag satt och pumpade mjölk till honom de första 3 månaderna, men Klimpen har sugit hej vilt ända sen första dagen... nu skilde det ju lite i vikt mellan de båda barnen och Klimpen som den stora bebis han är kräver mer mat än jag har, så han har fått tillägg hela tiden.

Första pumpningen gick hur bra som helst och jag fick bort alla hemska knölar... sedan plockade jag isär den och gjorde rent och så blev det kvällen. Lugnet lägrade sig i huset, Lilleman Bus sov sött i sin säng, Klimpen satt i Pappa Bus knä och fick mat, läge för en heltömning av brösten! Lite spännande också att se hur mycket mjölk jag kunde få ut!

Då funkar inte pumpen! Plocka isär, titta på alla delar, sätta ihop... nääää.... samma igen, plocka isär, titta noggrannare på alla delar, sätta ihop... nääää.... Pappa Bus tittar på alla delar och sätter ihop... näää.... nu börjar paniken sprida sig lite... brösten ömmar och känns sprängfärdiga... och pumpen funkar INTE!!!!

Jag springer bort till datorn, på med google och vips hittar jag en sida - bruksanvisning till avent bröstpump - (rolig läsning här) desperat kvinna med samma problem som mig!!! Och där fanns lösningen... den lilla ventilen var vänd åt fel håll... åhhhh, vilken lättnad....